Currently browsing

januari 2014

Du är inte ensam

Novell som jag skrev under kursen i kreativt skrivande.

Jag måste berätta det här för dig. Jag säger inte att jag vill, det vore att ljuga. Men jag måste göra det som är rätt. Så lyssna på mig en stund, och tänk på det jag berättar. Ge det lite tid innan du avfärdar det.

Du minns kanske den där kursen i schamanism som jag gick när vi fortfarande var tillsammans? Då lärde jag mig, och berättade för dig, att själen lämnar kroppen när vi sover, och att nattens värld är lika levande som dagens. Du ville inte tro på mig. Du avfärdade det på samma sätt som du avfärdar tanken på spöken, onda andar och demoner. Du sa att man i så fall skulle minnas nätterna, och fanns det spöken borde man se dem. Men en gång hade vi alla lika många minnen från nätterna som från dagarna. Sedan började vi fylla våra sinnen med fler intryck än hjärnan kan bearbeta. Alla intryck har gjort att hjärnan aldrig vilar, och därför finns inget utrymme för att uppleva det som finns bortom tankarna. I sömnen är våra drömmar bara ett brus av osorterade intryck, därför minns vi aldrig själens vandringar. Men det betyder inte att den har slutat vandra under nätterna, och den har sina egna minnen. Bruset gör att vi aldrig hör dess röst.

Jag vill att du tänker efter. Ordentligt.
Du är vuxen nu, men ändå skrämmer mörkret dig. Vad är det du fruktar där ute?
Du säger att du har mycket att göra, men vad är det egentligen som håller dig vaken på kvällarna? Det kan väl inte vara rädsla för drömmarna du inte minns?
En plötslig impuls att kasta dig framför bussen, eller hoppa från en höjd. Är det verkligen dina egna tankar?

Bakom bruset finns svaren du inte vill ha.

Jag vet, för jag har tystat bruset. När kroppen sover vandrar jag bland själarna. Det tog mig flera år av meditation och övning, men till sist lyckades jag få en glimt av nattens värld. Med tiden har glimten vuxit, och nu lever jag lika mycket där som här.

Du tror inte på demoner, men det finns dom som gör det. Även om man inte skyltar med det så har många religioner än idag ritualer för att driva ut dessa ur människor. De som utför ritualerna kan berätta hur offret pendlat mellan två personligheter. Den ena skräckslagen över det som händer, den andra på alla sätt ondskefull.
De som varit besatta berättar att de varit medvetna om vad som hänt, men de har inte kunnat göra något. Det är medvetna om vad kroppen gör, och vad hjärnan tänker. Men kroppen lyder inte deras vilja, och hjärnan tänker inte deras tankar. Det sista är intressant. Det är inte hjärnan som är medveten och observerar, det är något bortom det fysiska. Det är själen.
Men det viktigaste kommer nu.
En del har minnen av drömmar, men det är inte egna drömmar. Det är drömmar så fasansfulla att de som upplevt dem paralyseras av rädsla vid tanken på dem. Drömmar som skapar en sådan skräck för sömnen att man gör allt för att inte somna. Allt, en del väljer till och med döden.
Långt innan något syns utåt, eller den utsatta börjar ana att något är fel, så har demonen tagit över din natt. Under natten är själen bara demonens verktyg. Själen väljer inte längre själv sin vandring. Den styrs av någon annan, men den upplever allt. Och den minns.

Tänk på frågorna jag ställde tidigare.

Jag säger inte att du är besatt av en demon. Jag säger bara att du delar kropp med en.

Jag måste också, för att få frid i sinnet, säga att jag vet att det här är sant.
Jag vet att det bor en demon i dig för att det var jag som placerade den där. Men jag kan inte göra någonting som tar bort den. Medan du fortfarande är dig själv vill jag säga förlåt. Jag var arg när du lämnade mig, och jag ångrar mig nu. Det var ett misstag som jag inte kan rätta till. Tyvärr får vi leva med det, både du och jag. Fanns det någon rättvisa vore det jag som hamnade bland helvetets demoner. Nu är det du.

Om att sova

En essä om olika medvetandetillstånd under insomningen. Skrev den under min kurs i kreativt skrivande på södertörn. Har du tänkt på hur …