Currently browsing category

Skrönor

Vinterfiske

2014-12-26 11.07.24Laitamaanjärvi en midvinterdag. Solen tar sig inte över trädtopparna. Hundarna rullar sig i snön medan jag plockar fram mobilen från innerfickan där jag hållit den någorlunda varm. Den verkar ha klarat sig och stoltserar med 88% batteri. Jag hinner ta två bilder innan kylan har dödat den.

Jag står kvar en stund och blickar söderut. Idag är det en ren nöjestur men jag minns hur jag i min ungdom fångade gädda här.

Slädturen ner till sjön. Isborren som långsamt men målmedvetet tuggade sig genom den metertjocka isen tills vatten vällde upp i hålet. Sedan sänkte jag ner gäddsaxen gillrad med en löja.

Ett tiotal hål, sedan var dagsverket klart.

Nästa dag var det dags att vittja fällorna. Naturligtvis frös hålen igen och att borra upp dom igen gick inte. Det skulle slita sönder reven och fångsten skulle gå förlorad. Det fanns bara en sak att göra. Att med precision hugga upp hålet med yxa. En del dagar gick inte isen mer än 10 cm ner i hålet, då gick det lätt. Andra dagar var det svårare, då gick isen så djupt att man fick hugga en grop. För att ha utrymmet att svinga yxan måste man göra hålet ungefär lika brett som det är djupt. Ett tröttsamt arbete när isen började gå en halvmeter ner. Och hela tiden med försiktighet så man inte skadade reven.

2014-12-24 10.06.04Jag minns särskilt en dag när jag efter ett digert arbete till sist fått loss reven. Jag känner att det vilar något tungt i andra änden. När jag försöker dra upp reven tar det stopp. Jag släpper efter och linan glider långsamt ner i hålet. Försöker åter dra upp men det tar stopp igen. Jag tar i lite mer men ingenting händer. Så plötsligt börjar linan rusa mig ur händerna! Jag greppar tag! Virar den runt handen. Det rycker till och armen dras ner i det iskalla vattnet. Jag kan inte hålla emot! Det är först när kroppen ligger tryckt mot isen som det tar stopp. Jag kan inte släppa greppet och fisken där nere i djupet är för stark för att jag ska kunna ta mig upp.

Till sist ger fisken med sig lite och jag kan mödosam sätta mig. I 30 minusgrader fryser det fort och min högra arm kläs i en stel isrustning. Kylan når in på bara huden men jag kan inte riskera fisken. På något sätt lyckas jag knyta linan runt spaden och lägger den på tvären över hålet. Sedan tar jag yxan och börjar hugga mig ner genom isen. Vattnet skvätter när jag jobbar mig allt djupare ner. Armen har tappat känseln på grund av kylan, men handen håller krampaktigt om yxan och jag jobbar vidare. Solen sänker sig fortare än jag hugger mitt hål och det tar inte länge innan jag arbetar i stjärnornas dunkla ljus.

Det är en isig skepnad som till sist kan börja hala in fisken. Den har inte rört sig utan verkar spara på krafterna. Mycket riktigt så börjar den kämpa emot och trots att jag är beredd kan jag inte hålla emot. Jag dras mot hålet. Hålet som nu är stort nog att sluka mig! Men jag kan inte släppa fisken.

När fisken gör en sista kraftansträngning vet jag att jag inte har något val. Jag greppar yxan med min fria hand och låter mig dras ner i det iskalla djupet. Där finns inte ens stjärnornas ljus och allt blir mörkt. Jag börjar vira linan runt handen. Varv efter varv tar jag mig närmare besten. Plötsligt skär tusen nålar in i min frusna hand. Jag förstår att det är gäddan som gått till attack! Jag svingar yxan mot den plats där huvudet måste finnas.

Bettet lossnar och genom yxan och reven känner jag fiskens dödsryckningar. Jag vänder genast tillbaks mot lufthålet och bryter igenom den tunna isskorpan som redan har bildats. Jag kravlar mig upp på isen, fortfarande med ett fast grepp om reven. Kylan visar ingen nåd men jag lyckas bärga den gigantiska fisken. Det har varit en lång kamp och i gryningsljuset ser jag att den är obegripligt stor. Kanske lika stor som jag själv.

Jag baxar upp den på släden och ger hundarna kommando för hemfärd.

När vi kommer fram är mina kläder så genomfrusna att jag är en orörlig isklump. Man lyfter bort mig från släden och bär in mig i bastun där jag blir sittandes tills isen smälter.

På den tiden var man inte så noga med att väga fisken, men jag vågar ändå påstå att det är den största gädda som någonsin fångats.

 

Utelåst

En bra dag börjar alltid med att man inser att nycklarna man har i fickan är mc-nycklarna och att husnyckeln ligger inlåst …

Outline

Jag kämpar med att komma ihåg alla turer och vändningar i min fantastiska roman. Många scener minns jag tydligt. Jag har sett …

Boken

Nu har tiden gått sådär fort igen, och det är ju kul att den kan göra det så jag hämtar mig efter …

Vart tog vägen vägen

Vart tog vägen vägen? Jag på en åker åker. Ni har säkert hört den gamla ordleken, men hur ofta får man anledning …

Småfolk

Dom nattliga besöken har återkommit under veckan, men det har inte funnits något nytt att berätta. Alltid samma sak. Jag hör något …

Författarinnan

Författarinnan, omedveten om vad som händer omkring henne. Med slutna ögon sitter hon medan fingrarna dansar över tangentbordet. Bakom stängda ögon reser …

Tjejen med färgerna

Det hände en sån märklig grej på pendeltåget idag så att jag bara måste berätta den. Det är ingen stor grej, bara …

Nattligt besök

I natt väcktes jag brutalt av att alla tre hundarna började skälla som galna ute i trädgården.Yrvaket letade jag mig ut för …

Nu blir det dagbok

Jag vaknar med en brinnande lust att skriva. Äntligen är inspirationen tillbaks! Äntligen ska mina karaktärer få liv, berättelsen få flyt, och …