Currently browsing tag

hus

Utelåst

En bra dag börjar alltid med att man inser att nycklarna man har i fickan är mc-nycklarna och att husnyckeln ligger inlåst i huset.

Tankarna på hur jag skulle bryta mig in i mitt eget hem var med mig hela dagen. Ett tag önskade jag att jag hade haft en sån där amerikansk skorsten som en hel jultomte får plats. Då hade det varit en baggis att klättra ner och endast lätt nedsotad stiga in direkt i vardagsrummet.

Nu har jag ingen amerikansk skorsten, så jag funderade naturligtvis i de vanliga inbrottsbanorna som att krossa ett fönster eller bryta upp dörren. Men ärligt talat tog det emot att skada huset, det skulle ju ända vara jag som var tvungen att reparera det.

Så hur tar man sig in i ett låst hus utan att orsaka skada? Hur gör mästerspionerna när de bryter sig in för att söka efter hemliga dokument utan att lämna ett spår efter sig. Jag gissar att de dyrkar upp låsen. En kunskap som jag dessvärre missat att förvärva på grund av ett hederligt leverne.

Till sist kom jag på att jag faktiskt sett en lucka på taket. Jag har alltid tycket att den verkar lite underlig men har aldrig kollat upp den. Teoretiskt borde den leda in på kallvinden. Och därifrån borde jag rent teoretiskt kunna bryta upp den lucka som leder från kallvinden till övervåningen. Det skulle absolut kunna gå.

Det var inte utan att jag kände en viss spänning och förväntan när jag åkte hemåt.

Jag hämtade stegen bakom ladan och ställde upp den mot hustaket. Med smidiga steg tog jag mig upp till taket. Nu var det bara två meter kvar till luckan. Två meter på ett frosthalt tak. Mina vantar gled hjälplöst över den frostade plåten. När jag tog av dom blev det bättre. Nästan för bra faktiskt. Kylan och fukten gjorde att händerna ville frysa fast mot taket. Som ett ögonblickligt superlim. Skorna däremot halkade glatt omkring utan att ge något fäste.

Jag insåg att jag inte hade något val. Jag klättrade ner igen och tog av mig skor och strumpor. Naturligtvis var det ovanligt kallt idag. Men snart skulle jag ju vara inne i värmen. Jag klättrade upp igen och fick liksom rycka loss fötterna från metallstegens pinnar för varje steg. Uppe på taket hade jag ett bra grepp men för varje steg kändes det som att ett tunt lager av fotsulan blev kvar på det kalla plåttaket.

Luckan var lyckligtvis olåst, så jag öppnade den och klev över kanten. Den var precis så stor att jag kunde sänka ner mig själv utan svårighet. Och det var inte längre till golvet än att jag faktiskt kände det under mina fötter medan jag fortfarande höll mig hängandes i öppningen.

Jag släppte greppet och kände hur något liksom krasade sönder under mig. Sedan kom smärtan. En stickande brännande smärta som åt sig in i mina fötter. Ett svagt ilsket surrande som tilltog i styrka. Jag kände insekter krypa upp längs mina ben. Och den brinnande svidande smärtan när getingarna gjorde vad de kunde för att försvara sitt nu söndersmulade bo. Ett bo som vid en senare undersökning skulle visa sig vara i storleksklassen fotboll.

Jag visste ungefär i vilken riktning luckan ner till huset borde ligga så jag tog ett par hastiga steg i den riktningen. Mörkret var kompakt och luften uppfylldes av ett ilsket surrande. Men jag kände luckans kala trä under mina svidande fötter. Det var den enda delen av kallvinden som inte var täckt med ett isolerande lager sågspån.

Luckan var naturligtvis låst från andra sidan, det var ju den vägen man vanligtvis kom. Men jag hade redan tänkt på det, den hölls bara stängd med en liten hasp. En hasp som borde ge med sig med lite våld. Jag hade naturligtvis tänkt gå lite försiktigt till väga, men nu fanns ingen tid för försiktighet. Jag hoppade på luckan och gav med sig direkt, utan motstånd.

Handlöst föll jag genom. Skrapade ansiktet i öppningen. Landade fel. Bröt foten. Låg kvar i en hög med blodet sipprade från näsan medan några envisa getingar fortsatte plåga mig.

6 veckor i gips är vad läkaren säger. Plus en rekommendation om att lämna en extranyckel till grannen. Om jag nu inte skulle ha lärt mig min läxa efter det här.