Currently browsing tag

naken

Naken

Mitt bidrag till tidningen skrivas novelltävling på temat naken

Jag är naken ute på den norrländska urmyren. Jag försöker springa, men myren kämpar emot. Den vill hålla mig kvar i sitt sega grepp tills myggen tar mig. Jag vågar inte stanna, gör jag det kommer tusentals blodsugare täcka min kropp och hugga in. Ett bett kanske inte märks, men tusentals, över hela kroppen, det kommer att kännas.

Och tänk om någon ser mig. En naken man i en stapplande språngmarsch rätt över myren. Ibland sjunker benet djupt ner i den mjuka mossan. Det tar stopp och jag ramlar framåt. Tar emot mig med händer som sjunker lika djupt. Sedan krälar jag där en stund medan myggen ger sig på min rygg och mina skinkor, pungen ligger i alla fall skyddad i mossan tänker jag. Jag slår mig fri och reser mig igen.

Mossan täcker mig allt mer för varje gång som jag ramlar. Kroppen börjar få in myrens tunga rytm. Några steg, snubbla, kräla, och så fortsätter det. Jag ser på mina händer och ben, huden börjar bli mörk och fragment av mossa biter sig fast. Jag luktar myr, ser ut som myr, så mycket att jag nästan känner mig som myr. Mitt hår blir allt mer lik mossan som täcker marken. Jag börjar känna mig som en avlägsen släkting till Näcken. Istället för att spela fiol till forsens dansande flöde så trummar mina ben i otakt genom myrens mörka sörja.
När jag snubblar i ett extra mjukt parti försvinner jag under ytan. Där känner jag att myren ger mig skydd från myggen. Jag låter mig omfamnas av dess sega grepp tills vi blir ett. Jag och myren. Här nere kan myggen inte nå mig. Jag blundar och genom ett strå andas jag i väntan på att gälarna ska växa ut.

Här nere tappar tiden sin mening. Där uppe börjar snöflingorna täcka marken, men myren håller mig varm. Den mjuka mossan omfamnar mig, den lägger sig som en skyddande päls runt min nakna kropp. En päls som håller mig varm trots att jag sedan länge frusit fast.

Jag går i ide, som en björn, igelkott eller padda. När våren suddar bort snön känner jag solens värme väcka mig till liv.
När isen till sist släpper greppet om mig minns jag inget annat hem. Gälarna har vuxit ut, och vintern har fått den mossiga pälsen att växa. Jag har blivit ett med myren och framåt sommaren rör jag mig lika obehindrat i den som på den. Jag balanserar på de fasta tuvorna för att sedan dyka ner i en pöl och komma flygandes upp ur en annan. Som en lax kastar jag mig upp ur djupet och försvinner lika snabbt ner igen. Lika säker som näcken i sin fors rör jag mig i myrens förrädiska djup.

I fjärran hör jag röster som ropar och min päls döljer mig väl, när jag pressar mig mot marken som en skygg harunge. Någon måste ha gått vilse, men här har ingen passerat. Ropen kommer närmare, nu kan jag se dem. Hela byn måste ha samlats, bara de yngsta och de äldsta har lämnats hemma.
Och, herregud! Jag ser att de ger sig ut på myren! Myren är en farlig plats för den som inte känner henne. Kanske borde jag hjälpa till, eller varna dem! Jag ser en kvinna snubbla, blöt reser hon sig upp. Hon fortsätter! Och där snubblar en till. Vad gör de här ute? Nej, jag måste stoppa dem! Jag reser mig upp och tystnaden lägger sig över myren.

Jag känner hur min mun försöker forma ord, men jag har glömt språket. Tyst står jag där medan deras blickar naglar fast mig. Varför säger de inget? De bara stirrar. Jag måste säga något. Jag fyller lungorna med luft, öppnar munnen och känner att nu ska det gå. Jag tar i och låter luften strömma ut.
Det blir ett vrål.

“Ett monster” hör jag någon viska. Rädslan sprider sig, rösterna blir högre, någon ropar “monster på myren”. Jag förstår att det är mig de menar.
De rör sig så fort de kan, någon ramlar, får hjälp upp. Och så fortsätter det, tills jag inte ser dem längre.

Tystnaden lägger sig över myren.

I byn pratas det länge om monstret på myren. En skröna som ingen skulle ha trott på, om inte alla hade varit där. Nu visste man hur det hade gått för Matti, den unga killen som förlorat ett vad och tvingats springa naken över myren. Han sågs aldrig igen. Och nu visste man, monstret hade tagit honom.