Currently browsing tag

skrivkramp

Nu blir det dagbok

Jag vaknar med en brinnande lust att skriva. Äntligen är inspirationen tillbaks! Äntligen ska mina karaktärer få liv, berättelsen få flyt, och sidorna fyllas med välformulerad text. Ivrig som ett barn vill jag kasta mig över tangentbordet, men jag drar ut på det goda, håller fast vi förväntan, och följer min morgonrutin. Havre och quinoa-gryn ner i grytan. Strör över krossade linfrön. Hackar ner en torkad persika. Man ska ju vara nyttig. I med vatten. Slänger upp grytan på spisen. Rör om medan det kokar i två långa minuter. Texterna vibrerar i mina fingertoppar och vill ut. Snart ska här skrivas.

Fort ska det gå. Knappt att jag tuggar. Ner i magen så att jag kan komma igång.

Äntligen!

Jag sätter mig andaktsfullt vid skrivbordet. Njuter av känslan. Datorn vaknar ut sitt viloläge och det vita, blanka, tomma, elektroniska pappret uppenbarar sig på skärmen. Jag lägger händerna på tangentbordet. Nu ska det ske! Men nu slår det mig! Jag har ingen aning om vad jag ska skriva! Jag har inte haft en tanke åt vad jag ska skriva. Bara att jag ska skriva. Förväntat mig att orden skulle komma av sig själv? Förväntat mig! Hur kan jag inte veta vad jag ska skriva?!
Jag försöker desperat väcka karaktärer till liv. Flödesskriver. Försöker inleda samtal med påhittade figurer i mitt huvud. Dom vill inte. Ingenting fungerar.
Jag vill skriva, det är inte det. Jag kan inte! Insikten slår mig hårt, men jag har aldrig kunnat hitta på berättelser, skapa karaktärer och allt vad författare nu håller på med.

Min lust att skriva brinner likt en låga längs ryggraden och genomsyrar mitt väsen men ändå kan jag inte komma på något att skriva. Jag saknar fantasi! Sanningen är skoningslös. Men den är också befriande.
Om jag vill, nej måste, skriva men saknar fantasi så finns det bara en sak att göra. Jag ska skriva om verkligheten. Det är inte det jag vill. Jag vill hitta på berättelser om storslagna äventyr, hjältar och exotiska platser. Men det kan jag inte. Jag får nöja mig med verkligheten. Med mitt eget liv.