Currently browsing tag

sova

Om att sova

En essä om olika medvetandetillstånd under insomningen. Skrev den under min kurs i kreativt skrivande på södertörn.

Har du tänkt på hur du somnar? Du lägger dig och tillhör du de lyckligt lottade tar det inte många minuter innan du sover. Men hur gick det egentligen till? Vad var det som hände som fick dig att gå från vaket medvetande till ett tillstånd vi har kommit att betrakta som närmast medvetslöst.

 

Vad händer egentligen när vi lägger oss ner? Oftast har vi det mörkt och tyst. Ju mindre yttre stimulans sinnena får, desto lättare går det att somna. Vi behöver koppla bort det medvetna sinnet. Hjärnan ställer in sig på sömn och melatoninnivån i kroppen ökar. Genom att öva upp sin förmåga att somna medvetet kan man få en ganska bra bild av kroppens processer under insomnandet.

 

Det första som händer när man lägger sig ner och sluter ögonen är ofta att tankarna kommer. Kanske på sådant som hänt under dagen, kanske på sådant man borde ha gjort, eller ska göra imorgon. Förr eller senare stannar tankarna upp och vi träder in i det första stadiet av det vetenskapen kallar den hypnagoga fasen.

 

Jag har lagt en del tid på att försöka somna så medvetet som möjligt, ändå har jag aldrig tänkt på det första hypnagoga stadiet. I det första stadiet ser man ljuspunkter eller former i olika färger. För mig är dessa alltid väldigt svaga och mest bara punkter eller cirklar, därför har jag aldrig reflekterat särskilt mycket över fenomenet utan bara konstaterat att det är något som händer när jag slappnar av och närmar mig sömnen.

Marquis d’Hervey de Saint-Denys å andra sidan hade betydligt intensivare upplevelser. Jag återger ett citat ur Jeff Warrens The head trip(401):

White smoke seems to blow across like a thick cloud driven by the wind. Flames burst out of it intermittently, so bright that they hurt my eyes. Soon they have absorbed the cloud; their brilliance is softened; they whirl and spiral, forming great plumes, black in the center and red turning to orange toward the outer edge. After a moment they open out in the center, now forming a thin golden ring, a sort of frame in the middle of which I think I see the portrait of one of my friends.

 

Notera att det sista som sägs är att han ser ett porträtt av en av sina vänner. Det innebär att han gått över till det andra stadiet. Här börjar bilder visa sig och man kan också höra ljud. Ibland bara enstaka röster, men även musik eller längre samtal. En gång låg jag och lyssnade på radion i vad jag gissar var en halvtimme innan jag väckte mig själv med insikten att radion inte var på. Men det jag hörde var tillräckligt intressant för att jag skulle lyssna lite halvhjärtat, men inte så intressant att det engagerade mig. Händelsen är intressant för den visar att man kan dröja sig kvar i det hypnagoga stadiet länge, men det kräver att man iakttar det som händer med ett lagom stort intresse. Blir man för engagerad återgår man till ett vaket tillstånd, och är man för ointresserad går man snabbt vidare till nästa stadium.

 

Medan medvetande sjunker ner mot en djupare sömn så slappnar också kroppen av. Den som är observant på kroppen under insomnandet upplever kroppen som tung och orörlig. Armar och ben känns nästan bortdomnade och andningen blir lugnare. Man kan även uppleva fysiska intryck. När jag lade mig för att observera insomnandet inför det här stycket upplevde jag exempelvis en svag vind i ansiktet och även små stickningar i delar av kroppen. Muskelryckningar kan också uppstå i den här fasen, liksom känslan av att man faller.

 

För att vi ska kunna drömma fritt och röra oss i drömmarna så stänger kroppen av kopplingen mellan hjärnans rörelsesignaler och kroppen. På så sätt förmedlas inte drömmens rörelser till kroppen. Normalt när man medvetet försöker röra kroppen så aktiveras kopplingen igen och man kan röra sig som vanligt. Men ibland blir det en fördröjning och när man försöker röra sig så kan man inte det. Fenomenet kallas sömnparalys och är helt ofarligt, men för den som inte är förberedd kan upplevelsen vara väldigt obehaglig.

 

Jag sammanfattar kort vad Jeff Warren skriver i boken The head trip (465) om sömnparalys:

Att inte kunna röra sig kan vara en skräckfylld upplevelse, något som kan göra att man börjar hyperventilera. Hyperventilation skapar ett tryck över bröstet och leder även till syrebrist i hjärnan vilket i sin tur leder till ett fenomen som kallas hyperacusis. Ett tillstånd där ljud förstärks och förvrängs.

 

Den som upplever fenomenet finner sig alltså paralyserad, hör någon i rummet och känner ett tryck över bröstkorgen. En del upplever inga visuella fenomen alls, medan andra kan ha väldigt tydliga visuella upplevelser också. Förr i tiden pratade man i vår kultur om att ridas av maran, men upplevelsen är färgad av vårt undermedvetna så det vi upplever är det som finns i vår kultur. I modernare tid har även upplevelser av besök av utomjordingar, eller bortförande av de samma kopplats till det hypnagoga tillståndet.

 

Jeff Warren (465) skriver också att de flesta studier som gjorts anger att mellan 6 och 16 procent av befolkningen upplevt någon form av sömnparalys. Men han pekar också på att det finns studier där så stor del som 62% har upplevt sömnparalys och drar slutsatsen att det finns en kulturellt betingad faktor bakom sömnparalysen. Tror man på utomjordingar är man mer benägen att uppleva besök av dessa under den hypnagoga fasen.

 

Jag funderar på om alla kanske drabbas av sömnparalys mer eller mindre, men dels har man sällan anledning att röra sig i den hypnagoga fasen, så för det mesta skulle man nog inte ens märka om man var paralyserad. Dels börjar det medvetna minnet fungera sämre när man går över från den andra till den tredje fasen så det är möjligt att vi glömmer upplevelserna, på samma sätt som vi glömmer drömmar, om det inte är väldigt starka upplevelser.

 

Ett fenomen som Warren inte tar upp, men som jag själv kopplar till den andra fasen är ett behov av att röra kroppen som ofta skapas av en känsla av att det kliar eller sticker till någonstans. Det gäller att motstå reflexen att låta handen klia eller känna efter vad som stack en. Rör man sig verkar hjärnan öka dosen av de ämnen som får oss att somna och det blir nästan omöjligt att somna medvetet. Ibland händer det också att jag rör mig och inte blir medveten om det förrän det är för sent. Gör jag det somnar jag ofelbart omedvetet.

 

Och med det är vi inne i hypnagogians tredje fas. Som på många sätt är lik den andra fasen och även här upplever jag att man ibland kan känna behovet av att röra på kroppen.

Nu börja bilderna över gå till små mikrodrömmar. Det här tycker jag är ett väldigt intressant tillstånd eftersom jag, om jag försöker somna medvetet, ofta växlar mellan det vakna medvetandet och drömmedvetandet. Jag får en kort mikrodröm, under vilken jag inte är medveten om att jag drömmer. Men så fort den är slut, eller ibland under drömmen blir jag medveten om att jag har haft en dröm och återgår till ett medvetandetillstånd med likt det under fas två där det vakna medvetandet och minnet fungerar mer normalt.

Det jag upplever är att jag tänker i parallella banor, men på två helt olika sätt. De här tillståndet kan ge ovärderlig information för den som är intresserad av att tolka sina drömmar genom att man kan finna hur olika tankebanor hänger ihop med olika typer av drömscenarion. En annan intressant aspekt av det här parallella tänkandet är att lösningar på problem ibland uppenbarar sig som bilder (Warren 533).

För den som är intresserad av att arbeta med sina drömmar är det här tillståndet naturligtvis också en utmärkt väg till klardrömmandet. Jag är övertygad om att jag med mer träning inte kommer att pendla mellan dröm och vakenhet, utan att jag kommer att befinna mig i båda tillstånden samtidigt och därmed medvetet kunna observera mina drömmar medan de utspelar sig, istället för att bara observera dem genom minnesbilder.

 

Under det tredje stadiet är drömmarna bara korta scener med enstaka händelser eller tankar. Det är först i det fjärde stadiet som de riktiga drömmarna kommer. Men innan jag går in på det fjärde stadiet måste jag klargöra under vilken del av sömnen vi faktiskt drömmer.

Den som har läst en del om drömmar är kanske bekant med det faktum att vi sover i sömncykler som varar ungefär 90 minuter. Efter insomnandet går vi snabbt ner i djupsömnen därefter går vi upp till ett nästan vaket tillstånd och det som kallas REM-sömn. Enligt det jag tidigare läst om sömn och drömmar så är det under REM-sömnen som vi drömmer. Därför är det extra trevligt att hitta forskning som visar att vi faktiskt kan börja drömma direkt efter insomnandet. Det verkar dock som att man inte alltid når det fjärde stadiet, utan ibland går man direkt till djupsömnen. Det verkar också som att ju större brist på REM-sömn man har, desto större är chansen att börja drömma direkt efter insomnandet (Warren 635). Vi verkar med andra ord ha ett behov av att drömma en viss mängd under en natt, och har vi inte fått vår beskärda del under föregående natt så uppstår drömmarna även undra andra perioder än REM-sömnen.

 

För den som är intresserad av klardrömmar är det här intressant. Klardrömmar innebär att man är vaket medveten samtidigt som man drömmer. Det kan man bli under en dröm, men det kräver att man på något sätt under drömmen inser att det är just en dröm. Och inser man det blir man ofta så uppspelt eller förvånad att man vaknar. Kan man somna medvetet och gå direkt in i ett drömtillstånd så har man en genväg till klardrömmandet. Men om teorierna ovan stämmer så är det alltså störst chans att få en medveten dröm direkt efter insomnandet om man inte har fått tillräckligt med REM-sömn natten innan.

 

Men det verkar inte heller som att vi bara drömmer i början och i slutet av våra sömncykler. Även under den djupa sömnen verkar vi ha drömmar (Warren 827), men eftersom det vakna medvetandet är helt frånkopplat, så är det svårare att komma ihåg drömmar från denna period även om man väcks mitt i en dröm. Den information som jag har hittat tyder på att drömmarna ofta är olika de hypnagoga drömmarna och REM-drömmarna. De verkar enklare som att hjärnan bara är fokuserad på enstaka objekt utan något egentligt händelseförlopp. Under REM-sömnen befinner vi oss nära ett vaket medvetandetillstånd och det är därför lättare att komma ihåg de drömmarna (Warren 840).

Jag kommer ihåg att jag läst berättelser om drömmar av den typen, och det verkar som att även detta tillstånd går att nå medvetet. Det verkar alltså som att vi skulle kunna vara ständigt medvetna och en av de stora frågorna jag ställer mig är varför det normala är att vi är helt omedvetna om vad hjärnan gör under sömnen.

 

Drömmar kan vara väldigt realistiska och ibland har vi inte förmågan att skilja på drömmar från verkligheten. Det här leder till ett fenomen som brukar kallas falska uppvaknanden. Min upplevelse är att under falska uppvaknanden så är det dagliga medvetandet delvis vaket. Ett vanligt scenarion är att man vaknar, gör sig i ordning för att gå till jobb/skola och sedan plötsligt vaknar och inser att man ligger i sängen. Känslan kan vara förvirrande eftersom man minns vad man gjorde och allting kändes helt verkligt. Eftersom det vakna minnet verkar aktivt under falska uppvaknanden så minns vi händelsen mer som en verklig händelse än som en dröm. Här kan minnet och drömmarna spela oss ett spratt. Om det inte är så uppenbart att drömmen avbryts och man vaknar i sin säng är det inte alltid klart att ett minne är från en dröm.

 

För ett par veckor sedan gick jag och tänkte tillbaks på ett samtal jag hade haft med en vän om just drömmar. Jag funderade på några av hens argument när logiken i min hjärna reagerade och jag insåg att denna person hade jag inte pratat med på flera månader, och jag hade aldrig pratat om drömprocesser som de jag skriver om här med hen. Jag insåg att minnesbilderna helt enkelt härstammade från någon dröm. Men i mitt minne är samtalet precis som från ett riktigt samtal.

 

Om drömmar kan vara så verkliga att vi inte kan skilja på dröm och verklighet, hur kan man då veta om man drömmer eller inte. Hur vet du att det här inte är en dröm? Om man söker efter ”drömmar verklighetskontroll” på Google hittar man en del diskussioner kring detta. På engelska forum hittar man ännu mer. Det finns många olika knep för att kontrollera om man är i en dröm eller inte. Jag kan inte påminna mig om att jag har hittat något känns pålitligt. Men det finns en sak som jag aldrig har gjort i en dröm. Jag har aldrig ställt mig frågan ”är det här en dröm”, eller tänkt ”tänk om allting bara är en dröm”. Det är bara den som är vaken som ifrågasätter verkligheten på det sättet. Så om du är osäker kan du vara säker på att du inte drömmer.

 

Vi sover en tredjedel av våra liv, men sömnen är inte en avsaknad av aktivitet. Det är en period då hjärnan arbetar för fullt på många olika nivåer. Sömnen och drömmarna behöver inte vara ett svart hål, utan kan vara ett tillfälle att lära känna och förstå sig själv. Som du förstår har jag tänkt en hel del på hur jag somnar. Kanske kommer du också att tänka på hur du somnar ikväll?

Referenser

Jeff Warren. 2009. The Head Trip: Adventures on the Wheel of Consciousness (Kindle Edition). Vintage Canada