ruin

När jag vände tillbaks
såg jag de rykande ruinerna
av krossad stolthet.

Den brända doften genomborrade mitt medvetande,
likt maskar som långsamt får lik att ruttna.

Plågsamt vred jag mig
mot galenskapen
och såg tomheten i vitöga.

Försenad till min begravning vände jag ryggen till det som varit
och gick med nyfödda steg mot en brinnande framtid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.